Sociala medier är tyvärr inte utvecklade med tanke på ungdomsarbetet. Och om de var det skulle de knappast vara så framgångsrika som de är i dag.
Annat var det till exempel år 2002, när Livet är det bästa ruset rf (nuvarande EHYT) inledde sin verksamhet i bussen Hubu i Habbo Hotel. Man började utveckla en webbversion i den då så populära miljön för Hubu-bussen, som dittills verkat i fysisk miljö.
Därför var det möjligt att tillsammans med ägaren till finska Habbo Hotel genomföra ändringar som uppfyllde ungdomsarbetets behov i miljön, som var utvecklad för bland annat tidsfördriv, spelande, kontakt med kompisar och naturligtvis för exempelvis inredning av det egna rummet och insamling av saker. Historien om Hubu-bussen tog slut i Habbos lokaler år 2017, och även EHYT arbetar för närvarande med ungdomar i flera olika miljöer.
Dagens populära sociala medier är verkligen inte utvecklade med tanke på ungdomsarbetet, och därför är det viktigt att lära sig miljön när man börjar använda en ny tjänst – användarvillkor, kultur, seder och ändamål som ungdomarna i målgruppen är vana att följa i miljön.
Här kan du inte lita endast på dina egna erfarenheter och användningssätt, eller på vad du har hört av till exempel kollegor eller experter, eftersom användningssätten och -ändamålen i tjänsterna kan vara mycket olika för olika åldrar och olika grupper.
Även om Instagram för en person i medelåldern rent förenklat kan vara ett bildgalleri, där hen visar för sina närstående vad hen gör, kan appen för en 14-åringar på motsvarande sätt vara i huvudsak en plattform för gruppchattar om fotboll för kompisar som spelar i samma lag.
Först när du har lärt känna tjänsten och förstått kontexten är det med andra ord möjligt att börja fundera över hur ditt eget ungdomsarbete ska kunna anpassa sig till miljön och vad det är bra att tänka på när du agerar i den.
Ungdomsarbetet, liksom hela samhället, har nu levt under undantagsförhållanden i en månad. Heikki på Verke beskrev i ett tidigare blogginlägg hur ungdomsarbetet flyttade över till nätet i början av undantagstillståndet.
När det gäller organiserande av verksamheter inom ungdomsarbetet har vi nu nått en punkt, där vi redan har erfarenhet av webbfunktioner och en slags vardag har installerat sig i ungdomsarbetet under undantagsförhållanden.
I organisationer, där ungdomsarbete på nätet sedan tidigare ingick i basverksamheten, har förändringen varit naturlig. För dessa aktörer har det även varit möjligt att testa nya verksamhetssätt utöver de vanliga, eventuellt utöka resurserna och lägga större vikt vid vissa verksamhetsformer.
I organisationer, där man i och med undantagstillståndet blev tvungen att hoppa i direkt i den djupa ändan av bassängen, har man nu valt verksamhetsmiljöer för ungdomsarbetet, fått igång de grundläggande funktionerna i dem och vet vad man ska göra följande arbetsdag.
Dags för utvärdering
Det är möjligt att man i en del av organisationen nu har nått en punkt, där det till och med kan förekomma känslor av besvikelse med tanke på det webbaserade arbetet: Vad gör vi nu då, när ungdomarna inte har hittat våra webbtjänster i samma utsträckning som våra fysiska tjänster? Hur når vi i synnerhet de ungdomar som behöver stöd och som är svåra att nå eller engagera ens inom de fysiska tjänsterna, ansikte mot ansikte? Varför deltar ungdomarna inte aktivt i tjänsterna vi ordnar, trots att vi har satsat mycket resurser i både marknadsföringen av verksamheten och tjänsternas öppettider? Har vi satsat tillräckligt på det webbaserade arbetet om vi har verksamhet endast i några miljöer?
Nu är rätt tidpunkt att stanna upp för att utvärdera den gångna månaden. Är miljöerna som valts för arbetet lämpliga för vår verksamhet? Är vår verksamhet målinriktad ur ungdomsarbetets perspektiv? Vilka viktiga element i vårt grundläggande arbete har ännu inte hittat sin plats under undantagsförhållandena? Hur ska vi ännu bättre kunna nå just ungdomar i vår målgrupp? Hur ska vi utveckla våra tjänster med tanke på att undantagstillståndet kan pågå länge ännu?
I det här skedet är det bra att utvärdera huruvida de valda verksamhetssätten och sociala medierna är de man vill fortsätta att använda och huruvida det finns skäl att finjustera i någon riktning eller omfördela de befintliga resurserna.
Även om resultatet av utvärderingen skulle bli att valen har varit goda och att arbetet framskrider i enlighet med målet, är det bra att kontrollera om kommunikationen och marknadsföringen på sociala medier är i ordning: Når vi målgruppen eller borde vi finjustera marknadsföringskommunikationen? Skulle vi kunna uttrycka vår närvaro eller empati på ett ännu bättre sätt? Hur lyckas vi beakta var och en på ett individuellt sätt, när hälsningarna och ögonkontakten som tidigare förmedlades i dörröppningen nu måste förmedlas via till exempel Instagram Live? Hur kan marknadsföringen av de nya miljöer som eventuellt tagits i bruk riktas till målgruppen? Skulle vi i den nya miljön kunna prova någon helt ny typ av verksamhet inom ungdomsarbetet som aldrig har testats under normala förhållanden?
Prova någonting nytt
Vi har nu en unik möjlighet att prova nya saker, eftersom även ungdomarna står inför någonting nytt när det gäller ungdomsarbetet. De har nödvändigtvis inga förväntningar på eller uppfattningar om det webbaserade ungdomsarbetet, eftersom det tidigare inte har varit möjligt eller ens ändamålsenligt att reproducera dagliga aktiviteter och arbetsmiljöer på nätet.
I det här skedet är det även möjligt att bättre nå de ungdomar som tidigare inte har omfattats av ungdomsarbetet. När man försöker nå i synnerhet dessa ungdomar är det bra att fundera över under vilket namn man agerar i olika miljöer och huruvida miljön även möjliggör nya typer av möten och verksamheter.
Med nya experiment menar jag inte att man ska förändra sina tidigare verksamhetssätt eller sin yrkesidentitet på något radikalt sätt. Det är snarare fråga om hurdan bild av vårt arbete vi vill ge ungdomarna. Redan valet av namn på ett Instagram-konto ingår i uppbyggandet av ett varumärke, och varumärket i sin tur förmedlar alltid en viss bild av den verksamhet och de tjänster som ungdomsarbetet erbjuder till ungdomarna.
Eller är det mest välfungerande sättet att utföra ungdomsarbete i miljön Discord att man i den så noggrant som möjligt reproducerar den verksamhet som genomförs i den fysiska världen? Om man med andra ord studerar olika webbmiljöer mer noggrant märker man att miljöerna i sig utmanar oss att fundera över hur vi genom den verksamhet som bedrivs där kan främja ungdomsarbetets mål på ett så högkvalitativt sätt som möjligt.
För en del ungdomar är det lättare att träffa en ungdomsarbetare på nätet än ansikte mot ansikte. Då kan samtalet även mycket snabbt gå på djupet. Även det är yrkesmässigt sett ett område som det är skäl att förbereda sig för. Det är således bra för en ungdomsarbetare att förstå var gränsen för ungdomsarbetets yrkesmässighet går och vad som hör till ett annat yrkesområde.
Å andra sidan kan det vara mer utmanande att möta ungdomar, som tidigare var pratsamma och sökte kontakt, i en webbaserad miljö, och det kan kännas som att relationen inte alls är densamma när miljön är en annan. På motsvarande sätt kan det hända att det känns mer som rådgivning än samarbete att till exempel reda ut olika saker eller gå igenom den gemensamma ansökan tillsammans med den unga personen, även om möjligheten till videokontakt och skärmdelning även här möjliggör kreativa lösningar, så att den unga säkert får det stöd hen behöver.
Att prova nya sätt, utvärdera och dela med sig av tips är viktigt nu under undantagstillståndet. Ingen yrkesperson inom ungdomsarbetet skulle för några månader sedan ha kunnat förutse dagens situation, och ingen vet heller exakt hur ungdomsarbetet kommer att utvecklas under de närmaste månaderna. Därför är det viktigt att ha ett öppet sinne för de nästan obegränsade möjligheter som det webbaserade arbetet erbjuder.
Om någon för två månader sedan hade frågat de anställda på Hyria, inom det uppsökande ungdomsarbetet i Joensuu, vid Narrin näyttämö eller på ungdomsgården i Julkula (på bilderna) hur deras arbete ser ut i mars–april, skulle knappast många av dem ha svarat att de genomför coaching på distans och på nätet i ungdomsverkstäderna, kommenterar det senaste avsnittet av Docventures i Discord, håller trumlektioner på Twitch eller fördjupar oss i rollkaraktärer för någon teaterföreställning på distans.
Just därför tycker jag att ungdomsarbetet är en cool bransch, eftersom vi har möjlighet att genomföra verksamhet och tjänster på flera, olika och överraskande sätt även under exceptionella förhållanden.
Om vi bara vill.
