Det ständigt föränderliga samhället möjliggör och skapar mycket nytt, men utmanar också till att ändra det som redan finns.
Eftersom ungdomsarbetet flexibelt anpassar sig till det nya, för att svara på ändringar i samhället och nya typer av behov som orsakats av dem, betyder det ofta att man inom ungdomsarbetets olika fält stöter på yrkesmässiga utmaningar och frågor som ingen för tio år sedan någonsin skulle ha tänkt på.
Verkstadsverksamhet har genom tiderna spelat en viktig roll i att förebygga utslagning. Utslagning bland unga har varit ett fenomen som under 2010-talet varit tydligt framme i offentligheten, och något som i allt högre grad också gäller den digitala världen. Digitaliseringen har bland annat skapat nya möjligheter till utbildning och karriär, varför det är viktigt att förstå vilken roll den spelar och hur digital verksamhet kan genomföras även i verkstäder.
Min avhandling som publicerades i slutet av hösten 2019 granskar nuläget i det digitala ungdomsarbetet och framtidsutsikter i verkstäder i Södra Savolax, särskilt ur synvinkeln av personalen som arbetar med verkstadsdeltagarna (n=19). Forskningen förde fram olika praxis i verkställandet av den digitala verksamheten samt rådande åsikter och attityder gentemot digitalisering och det digitala ungdomsarbetet. Det mest centrala resultatet av forskningen var att det digitala ungdomsarbetet har ett fotfäste av något slag bland Södra Savolax verkstadsverksamhet, att digitaliseringens roll i deltagarnas liv uppmärksammas och att attityderna gentemot digitaliseringen för det mesta är positiva. På basen av det här vågar jag säga att det finns goda förutsättningar för att göra det digitala ungdomsarbetet till en del av verkstadsverksamheten. Det är dock klart att för att kunna inkludera digitaliseringen som en del av verkstadsmiljön krävs det större stöd och att man undersöker det digitala ungdomsarbetet uttryckligen ur verkstadsverksamhetens synvinkel.
Ett eko av osäkerhet
Enligt respondenterna ger digitaliseringen mervärde åt arbetet, i arbetsgemenskapen har man erkänt digitaliseringens påverkan på arbetsbilden, och i arbetsgemenskapen uppmuntras det till att utveckla sina färdigheter inom digitala medier och teknologi. Respondenterna upplevde att det digitala ungdomsarbetet borde spela en allt större roll i verkstädernas verksamhet. Det låter som fruktbar mark, eller hur? Trots att materialets allmänbild är positiv och accepterande gällande verkställandet av digital verksamhet, kan man trots det förnimma ett eko av osäkerhet och av de hotbilder som digitaliseringen för med sig.
Digitala färdigheter är i dagsläget egentligen en förutsättning för att man ska klara av vardagen i och med den ökade mängden teknologiska och elektroniska verktyg och tjänster. Även om man inte i denna forskning desto djupare undersökte digitaliseringens hotbilder, visar resultaten att människor är medvetna om dem. Digitalisering finns överallt, vilket kan ses som en resurs, men också en belastning. Det känns kanske som att man i allt snabbare takt måste förnya arbetsmetoderna, eller så upplever man digitaliseringen som en förvirrande djungel av olika verktyg och tjänster – ett onödigt extra ovanpå den egna arbetsbeskrivningen.
Som jag ser det verkar det som att enheter som tränar mer traditionella arbetsuppgifter har svårt att kombinera digitaliseringen i arbetsbeskrivningen, och därmed göra det till en del av stödet av och det som lärs ut åt deltagarna i verkstäderna. Man måste dock anta att de som är intresserade av digitalisering och teknologi mer naturligt söker sig till ifrågavarande teman, medan de som är mindre intresserade av dessa ämnen söker sig annorstädes. Det här är inte ett problem i sig självt, men man bör uppmärksamma att det kan leda till att den digitala färdighetsklyftan fördjupas både mellan deltagarna och personalen. Den digitala färdighetsklyftan som uppstått som ett resultat av de samhälleliga och kulturella utvecklingsprocesser som digitaliseringen gett upphov till är en verklighet, varför det är viktigt att var och en jämlikt har möjligheten att uppleva digitaliseringen från sina egna utgångspunkter och sin egen livssituation.
Partnerskap för samarbete med digitalt ungdomsarbete
För att uppdraget att minska på klyftan i digitala färdigheter mellan unga ska lyckas, är arbetstagarnas kompetens och intresse gentemot genomförandet av digital verksamhet i nyckelställning. Samarbete inom det digitala ungdomsarbete sker tämligen aktivt särskilt inom det kommunala ungdomsarbetet, mellan andra verkstäder samt med läroanstalter. Samarbetet har upplevts vara betydelsefullt och man har upplevt att det har gett nya synvinklar på verksamheten och skapat nya sätt att nå målgrupperna för verkstäderna. Det bör dock observeras att cirka en fjärdedel av respondenterna inte överhuvudtaget samarbetat med någon annan part vad gäller det digitala ungdomsarbetet, och samtidigt upplever över hälften av respondenterna att det är nödvändigt att i allt högre grad inkludera digitaliseringen som en del av den egna arbetsbeskrivningen och som en del av arbetsgemenskapens verksamhet.
Det finns ett klart behov av stöd: av respondenterna upplevde över hälften ett behov av att förstärka sina medie- och teknologifärdigheter samt att öka på sina kunskaper om webbkommunikation och -växelverkan samt hur unga beter sig på webben. Även kritisk medie- och informationsläsförmåga, digitala säkerhetsfärdigheter och mediefostransfärdigheter upplevdes som viktiga delområden.
Det krävs mer omfattande och flexibla partnerskap som också kan anpassas till olika tjänstemodeller för arbete med unga. Även i detta fall kan alltså samarbete inneha en slags magisk kraft som ger stöd i arbetet att skräddarsy praxis från det digitala ungdomsarbetet så att det motsvarar de individuella behoven i verkstadsgemenskaperna.
Framtidens verkstadsverksamhet allt mer mångsidig, men arbetets kärna förblir densamma
Verkstadsmiljöerna upplevs vara allt mer mångsidiga, även för det digitala ungdomsarbetet, och man upplever att förståelse och kompetens av digitala medier och teknologi blir allt mer betydelsefulla. Majoriteten av respondenterna anser att digital miljöer, såsom webbverkstäder, kommer att vara framtidens arbetsform. Utöver att träna personalens färdigheter upplevde man också att det är viktigt att man på ett målinriktat vis förstärker deltagarnas digitala medie- och teknologikompetens. Även om mängden spel- och teknologifostran som genomförs i verkstäder i Södra Savolax är liten, anser man att de i en nära framtid kommer att vara ett sätt att genomföra handledning och träning.
Framtidens samhälle kommer oundvikligen att vara annorlunda än dagens. Särskilt för de som arbetar med unga tar sig ändringar i samhället i uttryck i form av nya vanor, verksamheter och miljöer genom vilka man kan arbeta med de unga och för de ungas väl. Det här kan innebära allt mer mångsidiga miljöer för handledning och träning genom verkstäder, varför det är viktigt att skapa sätt att träffa verkstädernas deltagare även i virtuella miljöer. Även om samhället blir mer teknologiserat kommer inte ungdomsarbetets kärna, det vill säga att förstå och stöda den ungas individualitet och liv, någonsin att ändras.
Det är positivt att digitalisering och det digitala ungdomsarbetet uppfattas som en resurs vid Södra Savolax verkstäder nu och i framtiden. Verksamhet inom tjänster riktade till unga handlar framför allt om att bemöta människan, och kärnan i att bemöta en människa är dialog och möten som är värderande och förstående. Även om digitaliseringen spelar en roll i hela vårt samhälle, tror jag inte att digitala appar och tjänster kan ersätta de mer-än-guld-värda mötena ansikte mot ansikte. Det är i mitt tycke särskilt viktigt att vi beaktar det här i utvecklingen av det digitala ungdomsarbetet samt i infallsvinklarna vi använder för att introducera digitalt ungdomsarbete som lämpar sig för verkstäderna i verkstadsgemenskapernas vardag.