Under de senaste veckorna har jag funderat mycket över år 2025.
Man har slängt fram framtidsvisioner anknutna till ungdomsarbetet och tekniken bland annat på SomeCamps verkstad, Kalliola Settlements utbildningsdagar och i planeringsarbetsgruppen för Sällskapet för mediefostran rf:s 10-årsjubileum. Sannolikt finns det inte flygande bilar och automatiserade ungdomslokaler ännu om tio år, även om den tekniska utvecklingen i dag tar jättekliv framåt. Det är säkert att olika tekniska prylar har blivit vanligare år 2025 och att sakernas internet har blivit mer vardagligt.
År 2025 är det kanske inte alls konstigt att kylskåpet i ungdomsgården skickar en inköpslista på saknade livsmedel till ungdomsarbetarens mobil, när den med hjälp av gps-positionering märker att ungdomsarbetaren traskar in i partihandeln. I och med sakernas internat blir den fysiska världen en del av internet, när sakerna självständigt håller kontakten med webben. Det finns redan många sådana saker, och fler utvecklas hela tiden. Tiden får utvisa i vilka alla föremål internet etableras, vilka apparater som konsumenterna fattar tycke för och vilka apparater man märker att kan utnyttjas i ungdomsarbetet.
Å andra sidan tror jag att användningen av tekniska prylar kommer att splittras lite på samma sätt som användningen av medier: nu skapar man inte längre hits för hela folket, utan olika användargrupper börjar använda apparater som passar just deras användningsändamål.
För den tekniska utvecklingens del måste man även nämna att olika smarta kläder blir vanligare och utvecklas. Det finns redan smarta klockor, och nu funderar apparattillverkarna febrilt över hur de skulle kunna reflektera en pekskärm till exempel på handryggen eller armen. I dag är personliga mätningar med till exempel aktivitetsarmband pop. Blir det en modefluga, som endast gäller i dag, eller används de ännu om tio år?
Mediernas betydelse som uppväxtmiljö betonas
Den mobiltekniska utvecklingen har redan suddat ut en del av gränssnittet mellan webben och den verkliga världen, när webben hela tiden är närvarande och tillgänglig. För unga är internet en integrerad del av vardagen, där webben och den verkliga världen inte utgör skilda miljöer, utan de alternerar och flikas naturligt in i varandra. Digitala medier ska förstås som en viktig verksamhets- och uppväxtmiljö, som är länkad till den ungas alla livsområden. Det är alltså inte ändamålsenligt att särskilja ungdomsarbete som utnyttjar digitala medier som en egen arbetsform – varken nu eller i framtiden.
Sociala medier har ändrat vår uppfattning om medier och information på en relativt kort tid. Vem som helst kan producera innehåll på webben, och man borde även uppmuntra unga att uttrycka sig själva. Genom att själva producera innehåll bygger de unga upp sina mediekunskaper även ur mottagarens perspektiv. När man själv måste fundera på bildvinklar, avgränsningar, klipp, rubriker och så vidare, förstår man samtidigt att medietexter som tagits fram av andra är resultatet av olika val.
De ungas användning av sociala medier har under de senaste åren gått från offentliga FB-kommentarer till privata grupper. Man vill föra diskussioner i mindre grupper, till exempel i Whatsapp-grupper. Samtidigt har kommunikationen blivit mycket mer visuell, och man skapar och delar aktivt till exempel olika memes. Jag tror att bägge utvecklingsriktning kommer att stärkas i framtiden.
Journalismen sägs nu vara i en kris, när alla inte längre är beredda att betala för yrkesmässigt producerade medieinnehåll, utan följer med amatörbloggare och -vloggare. De traditionella mediehusen är tvungna att utveckla nya intäktsmodeller. Webbanvändarnas mediefärdigheter sätts på prov när reklamformerna ständigt ändras och nya typer av innehållsproducenter framkommer. Med tanke på mediefärdigheter kommer kärnfrågorna även i framtiden att handla om: vem som har producerat informationen, varför den har lyfts fram, ur vilket perspektiv saken har beskrivits och vad man låtit bli att berätta.
Det har talats mycket om big data. I bästa fall förbättrar den användarupplevelsen för webbtjänster, men å andra sidan kanske vi inte ännu förstår vilka alla data vi producerat på webben som kan kombineras och till vad de kan användas. Vad allt ger vi vårt samtycke till när vi laddar upp en matbild på Instagram? Eller spelar det någon roll?
Tjänster till unga genomförs i samarbete
Tekniken och medierna utvecklas ständigt, och det gör även ungdomsarbetet. För lite över etthundra år sedan var ungdomsarbetets viktigaste mål att göra de unga nyktre och aktivera dem i partipolitisk verksamhet. Efter krigen var målen förutom de ovan nämnda att informera och ge rådgivning till de unga samt hålla dem borta från gatorna. I dag anses ett av de viktigaste målen för ungdomsarbetet hänföra sig till att göra dem delaktiga i samhället. Vilket är det främsta målet i framtiden?
Ungdomsarbetets mål, roller och verksamhetsformer återspeglar den rådande samhälleliga situationen och de allmänna värderingarna. Nu håller man på att utöka kommunernas självständiga skönsmässiga bedömning till exempel så att de inte längre skulle vara tvungna att följa ungdomslagen. Jag är oroad över hur detta kommer att påverka de ungas jämställda möjligheter att verka och vilken det yrkesmässiga ungdomsarbetets ställning blir. Jag hoppas dock att man år 2025 har identifierat och erkänt ett ungdomsarbete som stöder ungdomarnas delaktighet och egna aktörskap.
Jag tror att tjänster som riktas till de unga och som produceras ett nätverksliknande samarbete kommer att öka i framtiden. Organisationer, församlingar och kommunernas olika ämbetsverk samarbetar dock redan nu kraftigt, och i fortsättningen sannolikt ännu mer.
Man talar inte längre om ett digitalt arbetsgrepp
Utvecklingen av digitala medier påverkar ungdomsarbetet på många olika plan, uppdelat till exempel så här:
- Infrastrukturplanet. De digitala mediernas former blir mångsidigare, sakernas internet blir vardagligare och apparater blir allt vanligare bland såväl de unga som ungdomsarbetarna. Förhoppningsvis är nätförbindelserna i ungdomsgårdar och andra lokaler som används av de unga sådana, att de möjliggör till exempel en mer omfattande spelverksamhet än i dag.
- Det funktionella planet. För tillfället utnyttjas webben i ungdomsarbetet främst för att informera och hålla kontakten med de unga (se t.ex. de preliminära resultaten från Verkes kommunenkät). Om tio år kanske man har upptäckt möjligheterna med digitala medier i en större skala, och webben är en naturlig del även av ett mer funktionellt arbete med unga. Hurdana nya inkluderande metoder eller verksamhetsformer möjliggör digitala medier i ungdomsarbetet?
- Det innehållsmässiga planet. Eftersom teknik och medier utgör en allt större del av vårt liv, måste vi även lära oss att förstå dem på ett mer ingående plan. Hur produceras medieinnehåll? Hur kan man lära sig förstå de tekniska prylarnas funktionsprinciper bättre? I ungdomsarbetet kan man redan nu börja bekanta sig med logiken bakom digitaltekniken till exempel med hjälp av LittleBits. Till exempel gjordes en sådan robot med dem på SomeCamp.
I arbetsgruppen för SomeCamp brainstormade man att man i ungdomsarbetet kunde använda gps-positionering till exempel så här: den unga får information i mobilen om det i närheten pågår ett evenemang eller någon annan intressant verksamhet som organiseras av ungdomsväsendet. Den unga skulle även kunna se vem av hans eller hennes bekanta som är på plats. En annan vision i SomeCamp-diskussionen var att ett ungdomsarbete som är bundet till lokaler och gårdar kanske helt försvinner, när virtuella glasögon och olika applikationer gör det möjligt för de unga att samlas på webben. Den tid som ungdomsledarna sparar i det bortblivna arbetet i lokalerna används för olika webblösningar anknutna till ungdomsarbetet.
Teknikanskaffningarna för ungdomsarbetet kan inte heller i dag läggas på it-enhetens axlar, utan varje arbetsgemenskap bör ur ett ungdomsarbetsperspektiv fundera över hur tekniken bäst kan betjäna det arbete som görs med de unga. I framtiden kommer det säkert ännu mer att betonas att varje ungdomsarbetare åtminstone på något sätt måste ha klart för sig vad de ungas mediekulturer är och hur den tekniska utvecklingen framskrider. Alla behöver dock inte veta allt, utan optimal kan ungdomsarbetarna fokusera på sina egna intressen även i digitala frågor.
Framtidens arbetsliv präglas i större omfattning av det att arbetstiden och fritiden blandas mer än i dag. Det är inte ett problem för alla anställda, men på många arbetsplatser medger arbetstidspraxisen åtminstone inte ännu väldigt flexibla lösningar. Användningen av webbtjänster som en del av ungdomsarbetet ställer sina egna krav på arbetstiden: om jag spelar ett webbspel med en ungdom från ungdomsgården på fritiden, är jag då en ungdomsarbetare eller spelkompis?
Jag hoppas att det digitala arbetsgreppet penetrerar hela ungdomsbranschen senast år 2025. Då talar man inte längre separat om ungdomsarbete på nätet eller ett digitalt arbetsgrepp, utan användningen av digitala medier som en del av ungdomsarbetet är en självklarhet. Då kanske man inte längre ens använder begreppen digitala eller sociala medier.
Själv tar jag nästa steg mot att bekanta mig med digital teknik om ett par veckor när jag deltar i en e-sömnadskväll på Hagalunds bibliotek. Nästa gång vi träffas känner du kanske igen mig på min blinkande och spelande jacka.
