Inom vetenskapsrådgivningsprojektet SOFI granskade vi temat ”Det finns inga diginativa” i ljuset av forskning från de senaste decennierna. Även om pratet om diginativa eller i synnerhet deras obefintlighet redan är lite uttjatat, är det skäl att förstå varför man bör överge myten om diginativa.
De primära nackdelarna med myten om diginativa finns inom fostran och utbildning i form av pedagogiskt ogenomtänkta tekniska lösningar som uppstått i dess skugga, då diginativa ungdomar antagits studera flitigare om det finns teknisk utrustning i närheten. Man har dock lyckats ta sig bort från detta och mot ett pedagogiskt hållbart teknikförmedlat lärande.
En kvarvarande nackdel av myten om diginativa är antagandet om ungdomars överlägsna digitala färdigheter. Även om unga är verksamma i många olika mediemiljöer, varierar deras förmåga att agera förnuftigt, säkert och på ett sätt som gagnar dem själva*. Dessa ojämnheter i färdigheterna har också följder – bättre digitala färdigheter främjar välbefinnandet och studierna samt agerandet i samhället och i vardagen (Haddon et al., 2020). I regel är det så att unga som deltar mer i medie- och teknikförmedlad verksamhet samtidigt också skaffar sig bättre färdigheter för denna verksamhet (Mascheroni et al., 2020). Ur forskningens och pedagogikens perspektiv är det dock ännu oklart vad allt dessa digitala färdigheter innehåller, och ”digitala färdigheter” i sig riskerar att bli ett betydelselöst allmänt begrepp på samma sätt som skärmtid (se exempelvis denna text).
Vad är digitala färdigheter?
Det finns många olika sätt att definiera digitala färdigheter, och när tekniken och medierna utvecklas lever också behovet av färdigheter. Utbildningsstyrelsen och Nationella audiovisuella institutet publicerade år 2021 kompetensbeskrivningar för ”nylitteracitet”, som delas in i digital kompetens, medieläskunnighet och programmeringskunnande, och vidare i underordnade färdigheter.
Inom EU-projektet ySKILLS, som finansierades av Horizon 2020, har vi däremot definierat digitala färdigheter som operativa och tekniska färdigheter, informationsbehandlingsfärdigheter, interaktions- och kommunikationsfärdigheter samt färdigheter inom medieproduktion. I Skydda Barn rf:s projekt ”Tryggt i digitaltrafiken” jämställs digitala färdigheter med förmåga att agera i trafiken, och genom att utveckla denna förmåga vill man i synnerhet bidra till tryggt agerande på nätet.
När man talar om digitala färdigheter och deras följder är det viktigt att precisera hurdan kompetens man talar om i vilket sammanhang. Det finns också skäl att medge att det inte finns allmänna allomfattande digitala färdigheter, utan att vi på grund av de digitala mediernas mångsidighet talar om en bred grupp av färdigheter och kompetenser, som inte nödvändigtvis kan överföras från en kontext till en annan.
Varför behövs stöd för digitala färdigheter?
Ungdomar är alltså inte diginativa åtminstone på det sätt som man ursprungligen menat, och det finns inte en enda allmän form av digitala färdigheter. I ljuset av forskningsrön kan vi däremot identifiera olika ungdomar som använder digitala medier på olika sätt och för olika syften, och samtidigt utvecklar olika färdigheter i olika mängd. På samma sätt skapas teknologins och mediernas för- och nackdelar genom dessa olikheters samverkan, och rätt sorts digitala färdigheter har en betydande roll i dessa interaktionsprocesser.
En central utmaning i modern forskning och i det praktiska arbetet med barn och unga är att identifiera och namnge just de färdigheter som avgör mediernas nyttoförhållande i en viss situation. En utmaning för dem som arbetar med allmänbildande utbildning är att identifiera de färdigheter och situationer där alla behöver ha åtminstone tillräcklig kompetens, samt hjälpa barn och unga att uppnå detta. Ett bra exempel på detta är en analogi med trafikfärdigheter: man måste skaffa sig vissa färdigheter för att kunna ta sig fram effektivt och säkert i trafiken – och det gäller även den digitala trafiken**.
Ungdomsarbetet har dock möjlighet att vidga detta fält genom att identifiera och erbjuda stöd för just de kunskapsbehov som unga har utöver detta. Kunskapsbehov som baserar sig på de ungas egna olika bakgrunder, intressen och behov, samt eventuellt fungerar som meningsfulla broar till andra kontexter för lärande, exempelvis vid sidan av hemmet och skolan (Kruskopf et al., 2020) och möjliggör sammanhängande lärande (eng. connected learning; Ito et al., 2020).
För att sammanhängande lärande ska förverkligas krävs förutom att man identifierar de ungas varierande behov och intressen även möjligheter till gemensamma aktiviteter, främjande av gemensamma syften samt utvidgning av lärande från en kontext till en annan. Förverkligande av sammanhängande lärande avspeglas på välbefinnandet och i bästa fall på alla de karriärmöjligheter som öppnar sig för framtiden. I stället för diginativa bör ungdomarna alltså ses som individer med olika intressen och behov av digitala färdigheter, för vilka frigörande av potential genom ungdomsarbete och andra aktörer som stöder informellt lärande är en speciell möjlighet.
* Kompetensen i fråga om att agera sakligt i mediemiljöer och använda olika apparater varierar bland personer i alla åldrar (i synnerhet ”vuxna”) men i denna text fokuserar vi på unga, eftersom det för deras del ännu finns hopp.
** Precis som trafiken baserar sig den digitala trafiken på ett regelsystem och övervakning av efterlevnaden av det. De som arbetar med barn och unga bör också göra en insats för att bygga en tryggare och sakligare mediekontext för barn och unga. Barnens rättigheter ska tryggas också på nätet, lagstiftningen och övervakningen av den avgör mycket.
Källor:
Haddon, Leslie, Cino, Davide, Doyle, Mary-Alice, Livingstone, Sonia, Mascheroni, Giovanna, & Stoilova, Mariya. (2020, November 11). Children’s and young people’s digital skills: a systematic evidence review. Zenodo. http://doi.org/10.5281/zenodo.4274654
Ito, M., Arum, R., Conley, D., Gutiérrez, K., Kirshner, B., Livingstone, S., … & Watkins, S. C. (2020). The connected learning research network: Reflections on a decade of engaged scholarship. Connected Learning Alliance: Irvine, CA, USA.
Kruskopf, M., Hakkarainen, K., Li, S., & Lonka, K. (2021). Lessons learned on student engagement from the nature of pervasive socio‐digital interests and related network participation of adolescents. Journal of Computer Assisted Learning, 37(2), 521-541.
Mascheroni, Giovanna, Cino, Davide, Mikuška, Jakub, Lacko, David, & Smahel, David. (2020, November 11). Digital skills, risks and wellbeing among European children: Report on (f)actors that explain online acquisition, cognitive, physical, psychological and social wellbeing, and the online resilience of children and young people. Zenodo. http://doi.org/10.5281/zenodo.4313274
