I slutet av maj deltog vi i det första European Academy of Youth Work-seminariet i Slovenien. Seminariets mål var att stödja utveckling av innovativ praxis och kvalitetsarbete inom ungdomsarbetet.
Bland de nästan 200 deltagarna fanns ungdomsarbetare, forskare, beslutsfattare och experter från olika delar av Europa och dess närområden. Till vår glädje var digitaliseringen väl synlig i anförandena och diskussionerna bland deltagarna.
Före det egentliga seminarieprogrammet erbjöds, förutom rundvandringar, även ett par aktivitetsbaserade miniworkshoppar, varav ”build your own name tag”, som fokuserade på elektroniskt byggande, väckte intresse. Som vanligt var det också intressant att som workshopdeltagare få se på hur många olika sätt workshoppar kan ordnas. I denna workshop fick man kring en färdig byggsats stegvis bygga upp ett logotypförsett märke med en RGB-LED. Åtminstone i detta fall fungerade den stegvisa handledningen mycket bra, när det var fråga om en grupp där de flesta av deltagarna aldrig ens hade rört en kolv. Vi hann tyvärr inte stanna kvar för den andra workshoppen, som gick ett steg längre.
Trender och verklighet
Seminariet började med en översikt över ungdomskultur och trender. Belgiska Maarten Leyts från Trendwolves höll ett intressant keynote-anförande om bland annat ungdomars konsumtionsbeteende. Han ansåg att man inom ungdomsarbetet borde använda sig av fenomen från ungdomskulturen, så att de unga upplever att ungdomsarbetet är relevant för dem. En bred förståelse för ungdomskulturen är viktig i synnerhet eftersom man genom den kan nå även sådana ungdomar som inte tidigare varit intresserade av ungdomsarbetets tjänster.
Leyts påminde åhörarna om att det inte bara finns en enda framtid, som kommer helt okontrollerat, utan att det finns olika framtidsbilder och att vi alla har möjlighet att påverka hur samhället ser ut i framtiden. Leyts lyfte fram några procentuppgifter som är intressanta med tanke på förutseendet av ungdomsarbetets framtid: år 2030 kommer omkring 60 procent av världens 15–29-åringar att vara muslimer, och år 2050 kommer 55 procent av alla människor att bo ensamma och 60 procent att bo i städer. I vilken riktning borde ungdomsarbetet utvecklas i ljuset av dessa siffror?
I samband med Leyts anförande bidrog en seminariedeltagare med en träffande kommentar om att innovationer förutsätter att man får prova på och misslyckas. Om man vill ha innovationer inom ungdomsarbetet måste man alltså också leda ungdomsarbetet på ett sådant sätt att detta är möjligt.
Ett mångsidigt utbud av workshoppar
Seminariet var till största delen uppbyggt kring workshoppar. Varje deltagare deltog under tre dagar i fem workshoppar på 1–1,5 timme. De små grupperna möjliggjorde diskussion och aktivitetsbaserade övningar. I vårt eget program plockade vi in många workshoppar om digitalisering, men också lite annat.
För vår del började de egentliga workshopparna med att vi ledde en egen. I vår workshop diskuterade vi europeiska dokument om digitalt ungdomsarbete, introducerade maker-verksamhet för åhörarna och presenterade vår Innoboksi. Vår workshop fick ett mycket positivt mottagande och väckte intresse för att översätta Innoboksi åtminstone till tyska, turkiska och ryska. Överraskande nog lyckades vi också ganska bra med att hålla oss inom tidtabellen, fastän vi inte direkt höll koll på minuterna.
Därefter styrde vi stegen mot vår gamla bekanting Nerijus Kriauciunas workshop, som handlade om digitala kompetensmärken inom projektet Cities of Learning. Vi inledde workshoppen med att diskutera vad ungdomar behöver lära sig i dag för att vara redo för framtiden. För kompetensmål kan man skapa digitala kompetensmärken, som möjliggör upplevelsebaserat lärande samt identifiering och erkännande av kunnande. I projektet Cities of Learning kan man avlägga kompetensmärken vid platser och evenemang på olika håll i staden. I Finland deltar S:t Michel och Södra Savolax i projektet.
En annan gammal bekant, Jean-Marie Cullen, ledde en workshop om principerna för STEAM-fostran. Även om många av verksamhetsformerna var bekanta var det intressant att delta i diskussioner om hurdan pedagogik och syn på lärande det irländska ungdomsarbetets STEAM-fostran bygger på. I workshoppen ingick också några praktiska övningar som åskådliggjorde bland annat kemiska fenomen och betydelsen av tydlig handledning. Mer information om de irländska STEAM-principerna finns på webbplatsen för vårt gemensamma Digital youth work-projekt.
I italienaren Jan Lais workshop presenterades erfarenheter av virtuell mobilitet inom programmet Erasmus+. Virtuell mobilitet kan vara en del av ett fysiskt ungdomsutbyte eller ett alternativ till det. Virtuell mobilitet ger unga möjlighet att ta del av internationella upplevelser hemma i soffan eller i ungdomslokalen. Allt fler undviker att flyga, och tekniken möjliggör allt verkligare distansnärvaro, så virtuell mobilitet har mycket potential. Diskussionen i små grupper kom in på skillnaderna mellan möten ansikte mot ansikte och via nätet, och deltagarnas uppfattningar på webbmötens autenticitet och om nyttan med dem varierade något.
Ana Pecarsci från Serbien ledde en bra workshop om användningen av sociala medier inom ungdomsarbete. Pecarscis huvudsakliga budskap var att ungdomsarbetsorganisationer bör låta mindre som propaganda i sociala medier och satsa mer på att bygga gemenskaper och föra meningsfulla diskussioner. Organisationens värdegrund får synas i sociala medier, eftersom följarna ofta delar samma värderingar, och människor med samma värderingar bildar gemenskaper. Pecarsci lyfte också fram att det inte räcker med att skapa ett konto i sociala medier, utan man måste också ha en identitet och en egen röst. Som avslutning på workshoppen fick deltagarna göra egna memes.
Forskaren Andreas Karsten presenterade RAY-nätverkets undersökningar om exempelvis effektiviteten i Erasmus+-projekt. En särskilt intressant observation gällde att Youth in Action-programmet borde ta fram nya idéer för hur man minskar den växande klyftan mellan digitaliseringen och ungdomsarbetet. För närvarande syns digitaliseringen i YiA-projekt närmast genom att man grundar en Facebooksida eller -grupp för projektet.
(Det digitala) ungdomsarbetet liknar alltid sitt samhälle
Sammanfattningsvis utgjorde seminariet en bra påminnelse om hur olika ungdomsarbetet ser ut på olika håll i Europa. Eftersom ungdomsarbetet har olika mål, har också digitaliseringen lite olika roller i ungdomsarbetets rutiner. I Italien finns exempelvis mycket ungdomsarbetslöshet, så ungdomsarbetets största mål är att öka identifieringen och erkännandet av ungas kunnande, vilket har en positiv effekt på deras sysselsättningsmöjligheter. Digitala kompetensmärken väcker därför stort intresse i Italien. I Irland använder man mycket maker-/STEAM-verksamhet inom ungdomsarbetet.
European Youth Work Academy erbjöd ett fint utbud av såväl metoder för ungdomsarbete som forskningsöversikter från olika delar av Europa. Det är tänkt att Academy ska ordnas fler gånger, och jag kan varmt rekommendera deltagande. I Finland finns många bra innovationer och rutiner inom ungdomsarbetet, som vi gärna kunde lyfta fram!
