I våras öppnade vi på Folkhälsan en online ungdomslokal med verksamhet på svenska för ungdomar i Finland. Det har varit en spännande process som öppnat mina ögon för den digitala värld ungdomar lever i på ett helt nytt sätt. I den här texten vill jag dela med mig av de tankar och lärdomar jag tagit till mig både under processen av att starta ett sådant här projekt och under arbetet med ungdomar online.
Bakgrunden
Det hela började när jag arbetade som ungdomsledare för Esbo stad. Digitaliseringen av det svenska ungdomsarbetet i Esbo gick snabbt våren 2020. Mycket tack vare min kollega Kims personliga intresse för datorspelande, vilket fått idén om en online ungdomslokal att gro redan långt innan covid-19 slog till. Det tog inte många dagar av pandemi innan Esbo stads ungdomsarbete hade en egen discordserver.
Själv hade jag aldrig hört om ett program som Discord (läs mer om Discord här). Programmet såg mörkt och tråkigt ut, inte alls som andra sociala medier där man får ta del av vackra bilder och intressanta berättelser. Det här handlade mindre om välplanerade inlägg och mer om direkt interaktion.
Det tog en god stund innan jag vande mig vid både programmet och själva arbetet online. Jag var rädd för att i misstag göra något fel och förstod inte riktigt vad jag hade att bidra med till arbetet online. Vad är det meningen att jag ska skriva på textkanalerna? Varför skulle någon svara om jag skrev något? Jag spelar inga datorspel, jag förstår inte de memen som ungdomarna skickar och jag är absolut värdelös på att använda gif-ar. Ganska snabbt konstaterade jag att online arbetet inte är för mig.
Min osäkerhet till trots gick arbetet på Esbo stads ungdomslokal online bra. Ett år efter öppnandet hade vi ungdomar från sju olika kommuner på servern. Det var då Kim började tala om sin idé om en online ungdomslokal för hela Svenskfinland. Vi lekte med tanken och sakta inspirerades jag av hans vision. Även om jag inte direkt såg min egen roll i det hela, så såg jag potentialen i vad han pratade om. Ungdomar umgås online vare sig vi vill det eller inte, det är väl klart att ungdomsarbete ska göras där ungdomarna är.
Vi bestämde med Kim att vi ger idén ett år. Har vi inte kommit framåt under den tiden så glömmer vi det. Där och då började vår resa. Vi tog ett antal omvägar som jag inte tänker gå desto närmare in på, men vi lärde oss mycket på vägen. Slutligen kom vi i kontakt med Svenska folkskolans vänner och via dem med Folkhälsan. Till vår stora glädje fattade de tycke för vår idé och tillsammans med Stiftelsen för Brita Maria Renlunds minne finansierar de två ovannämnda organisationerna vårt treåriga projekt.
Starten & konceptet
Den 11e april i år öppnade vi de digitala dörrarna till Ungdomslokal.fi. Premisserna för vår verksamhet hade vi väldigt klara för oss. Ungdomslokalen online ska fungera precis som en fysisk ungdomslokal fungerar. Verksamheten ska vara kravlös, det ska vara okej för ungdomarna att bara ”hänga” där. Lokalen ska ha regelbundna öppettider då vi ungdomsledare är på plats, då vi fokuserar enbart på att vara närvarande. Vi vill erbjuda en trygg plats med trygga vuxna där vi kan bemöta ungdomar jämlikt och på deras egna villkor.
När det kommer till ungdomarnas delaktighet är Discord ett tacksamt program att använda. Det går enkelt att lägga till, ta bort eller ändra namn på ljud- och textkanaler. Det tar några sekunder att lägga ut en röstning när vi vill ge ungdomarna möjlighet att påverka. På det sättet kan ungdomarna vara med och forma både verksamheten och lokalens utseende.
En fråga vi fått många gånger är hur vi kan garantera säkerheten på lokalen. Sanningen är, precis som på alla andra ställen, att det inte går att kontrollera alla situationer. Däremot gör vi vad vi kan genom att via kamera verifiera de vuxna som bjudits in till lokalen, samt uppmanar ungdomarna att ta kontakt med oss ifall någon försöker närma sig dem med privatmeddelande. När det kommer till ungdomarnas eget beteende agerar vi på samma sätt som på en fysisk ungdomslokal. Vi ingriper och diskuterar, raderar osakliga meddelanden och slänger ut användare som inte följer reglerna och enbart kommit för att förstöra det för andra.
Som sagt hade vi den 11e april det väldigt klart för oss vad vi ville göra och hur vi tänkte förverkliga det. Det största orosmomentet var det som alla nya verksamheter har gemensamt, hur når vi vår målgrupp? Tänk om vi sitter där för oss själva? Det gjorde vi också nästan. De första dagarna fick vi sällskap av en grupp bekanta ungdomar från Esbo, men annars var det rätt tyst. Vår kampanj på sociala medier gav inte resultat.
Förändringen kom när vi gjorde ett skolutskick och bad rektorer skicka ut info om vår verksamhet på Wilma. Redan efter en vecka hade användarna på lokalen ökat från 16 till 110.
Sex månader senare
I skrivande stund har lokalen 370 användare, och varje dag vi har öppet har vi mellan 15 och 35 aktiva ungdomar. En aktiv ungdom är någon som på något sätt deltar i verksamheten, vare sig det handlar om att vara flera timmar på en ljudkanal med oss eller att klicka en gång på en röstning. Utöver det visade vårt utvärderingsformulär för en månad sedan att det finns en stor grupp ungdomar som enbart läser och följer med vad som händer på lokalen, utan att aktivt delta.
I formuläret framgick även att vi har stor geografisk spridning bland de som är på lokalen. Vi har ungdomar längs med hela västkusten, Nyland, Åland och ända upp i Uleåborg. En av de största fördelarna med en online ungdomslokal är uttryckligen den att du kan delta var du än befinner dig.
En vanlig fråga som ställs till oss om vår verksamhet är vad vi gör med ungdomarna. Svaret är: vad än ungdomarna vill göra, åtminstone nästan. När vi öppnar lokalen, vilket är kl. 14 varje vardag, hoppar vi ledare in på en ljudkanal och väntar. Oftast hinner några ungdomar hoppa in på kanalen före oss, eftersom det förstås gäller att vinna och vara först. Vi hälsar alltid när någon ny kommer in på en ljudkanal och frågar hur det går, men annars låter vi det flyta på dit ungdomarna drar det.
Vissa vill spela tillsammans, andra spelar något för sig själva men hänger på en av ljudkanalerna för att ha sällskap. Ibland har någon kameran på när de är ute med hunden eller lagar mat, ibland streamar någon youtube videon som vi kollar på tillsammans. Ibland diskuterar vi politik och världshändelser, medan vi andra gånger sitter i en het debatt om hur vi ska rangordna frukter. Poängen är att vi ledare så lite som möjligt styr vad vi gör tillsammans, utan det mesta sker på ungdomarnas initiativ.
Det är inte alltid lätt att moderera på en online ungdomslokal. När någon hoppar in och direkt börjar trolla är det enkelt att bara slänga ut det kontot, det är interaktionen med de aktiva ungdomarna som är svårare. Vad är okej att säga och vad är inte, vilka memen är kränkande och vilka är inte? När ungdomarna talar med både olika dialekter och med olika kvalitet på sina mikrofoner kan det ibland vara svårt att hänga med i allt de säger. Men det här är samtidigt samma frågor som man funderar kring i det fysiska ungdomsarbetet.
Den största skillnaden för mig i online arbetet jämfört med arbetet på en fysisk ungdomslokal är hur intensiv kontakten med ungdomarna är. När man inte ser den andra personen är det pratande som är den främsta interaktionsformen. Det kräver ganska mycket energi att sitta 6-7 timmar en kväll och konstant vara närvarande och lyssna. Ibland är det väldigt svårt att hålla koncentrationen när man har flera ungdomar som talar om olika saker på ljudkanalen man är på samtidigt som någon annan skriver på en av textkanalerna och någon tredje skickar privat meddelande åt en. Samtidigt har intensiteten den fördelen att man lär känna varandra väldigt snabbt. På en fysisk ungdomslokal kan det ta rätt länge att bygga en förtroendefull relation till en ny ungdom, men när du sitter i flera timmar på en ljudkanal med konstant interaktion går det oundvikligen snabbare.
Något som väldigt många av ungdomarna vill göra är att streama när de spelar. Ibland kan jag sitta och följa med fyra spelstreams samtidigt. Jag lärde mig väldigt snabbt att jag inte behöver kunna något om spel för att godkännas som publik. Ungdomarna svarar gärna på alla mina mer eller mindre dumma frågor, de till och med uppmuntrar mig att fråga mer.
