Ljusinstallationen CUBE - Ett samarbete med ungdomar och proffs

I mitten av februari, när allt är som mörkast och sommarens värme känns som den är omöjligt långt borta, exploderar Borgå centrum i färger och ljud när det är dags för årets upplaga av Borgå ljus. Borgå ljus är en ljusfestival som lyser upp centrum med en massa olika ljus- och ljudinstallationer. Konstverk i många olika former och storlekar. Vi har sett dansande astronauter, videomappade hus, interaktiva sätt att kommunicera med varandra via ljus och en massa annat. Festivalen drar ca 20000 gäster ut på stan och har varit en ljuspunkt i Borgås vintermånader. 

Vi på Borgå stads ungdomstjänster fick förfrågan hur vi skulle kunna engagera ungdomar i detta. Så vi frågade ungdomarna på öppna verksamheten och brainstormade lite tills vi kom fram till att vi vill lysa upp glaskuben som befinner sig utanför ungdomslokalen Zentra. Men inte alla ungdomsarbetare är proffs inom ljus och ljudteknik så vi ringde ett proffs som redan jobbat med oss och tillsammans med sin kollega redan gjort flera konstverk till Borgå ljus under åren – Aleksi Hakala (hakalight) och hans kollega Frans Andersson (meanbone productions).

Så vi hade tidtabellen, proffsen och platsen, men det viktigaste fattades: ungdomarna. Vi kom överens i ett tidigt brainstormingmöte att allt detta är helt onödigt om inte ungdomarna kan påverka detta på något sätt. Vi ville att det skulle låta som och se ut som det är ungdomarnas verk och inte det klassiska var vuxna gör sånt som de tror att ungdomarna vill ha.  Vi hade en massa idéer om att försöka samla idéer eller material via sociala medier. Vi hade tankar om öppna workshoppar där ungdomarna skulle lära sig om ljusteknik. Tiktok-utmaningar och rap tävlingar var allt i tankarna. Men av olika orsaker blev dessa inte av och vi bestämde oss för att samla en kärngrupp av ungdomar. Vi frågade ungdomar direkt, vi frågade gymnasier och andra samarbetspartners tills vi hade en kärngrupp på 7 ungdomar. Vi hade unga Dj/producenter och vi hade unga intresserade av media och ljus. Vi hade till och med en ungdom som spelade trumpet. 

Med såhär många talangfulla ungdomar och proffs trodde vi att detta blir en garanterad grand slam. Välkommen till vårt första kreativa möte. Aleksi hade tidigare gjort en 3D render av platsen och började med att introducera vad som är möjligt för ungdomarna. Frans pratade om vad de tidigare gjort med ljudet och vad man kan göra. Kreativt möte som det var så fortsatte vi med brainstorming och här träffade vi väggen. Ungdomarna hittade inte många ord och stämningen var lite awkward bland oss alla. Jag kom på mig själv med att fundera vad det riktigt ska bli av detta. Med så många kreativa personer på samma plats tänkte jag att det åtminstone kommer några idéer, men träsket kändes ganska torrt och jag började redan planera nästa gång full med mjuklandnings- och lära känna varandra övningar. Tänkte att detta kommer bli en lång väg. 

Vi använde oss av Whatsapp att kommunicera och google drive att dela. Utan att vi visste om det hade ungdomarna börjat kommunicera över discord och när jag kom till vårt andra möte armerad med samarbets- och kreativa övningar för att öppna upp samarbete så kom ungdomarna med en hel låt. Den hade stråkorkestrar, dubstep droppar, dramatik och lugn. Jag kan lugnt säga att vi vuxna inte var färdiga för ett redan så komplett stycke. De var helt annat än vi hade föreställt oss och helt exakt vad vi ville ha. Jag kan ärligt säga att vi som vuxna inte skulle ha gjort den mera ungdoms-lik än vad dom just hade gjort. Den var aggressiv och superdramatisk. Stor och bombastisk men också djup och komplex. Detta var det riktiga startskottet. Proffsen och ungdomarna filade tillsammans låten till ett verk och började sakta bygga på det visuella. Vi använde en blandning av videoprojicering och ljus till att bygga en show som räckte ca 3 minuter vid namn CUBE. Som pricken över i fick de in ett trumpet solo som en fin avslutning. 

När veckoslutet äntligen kom var de flesta ungdomar med och bygga upp showen helt tekniskt. De stod stolta och visade publiken fram till rätt platser. De fick prisning och ära av så många gäster men även i media. Hela showen var en succé och också mångas favoritverk på hela festivalen. Alla i teamet var superstolta över vad vi tillsammans hade åstadkommit. Jag vill personligen lyfta fram den känsla vi hade sent på kvällen i kylan när allt var över och vi tog en stund att fira tillsammans. Vägen vi gått; från det där första mötet när det var helt tyst, till den stunden där  vi stod och slängde skämt och skrattade högt trots den långa dagen, var helt otrolig. Att se dessa ungdomar komma ut ur sina skal och kreativt uttrycka sig själv var nånting som värmde mig så. Det var inte alltid en lätt väg, men ungdomarna tog sig igenom den och det gjorde mig så stolt.

Men vad har jag som ungdomsarbetare lärt mig då? 

Jag är personligen lite av en nörd och projekt som detta är något som jag personligen skulle vara intresserad av. Inte bara för ungdomarna utan även för den tekniska sidan och det är en av orsakerna jag åtog mig det. Men jag lärde mig mer än någonsin vad det viktigaste i såna här projekt är, och det är ungdomarna och deras chans att vinna. Deras möjlighet att förverkliga sig och få känna att det de gör är häftigt och viktigt. Jag lärde mig att vi har en massa proffs runt omkring oss som kan teknik och andra saker, men de behöver oss som är proffs på ungdomar och deras känslor och tankar. Ett mångprofessionellt samarbete, inte bara inom sociala tjänster, är någonting som är väldigt viktigt att utveckla vidare. Tekniken är bra, men det är människorna som gör det super. 

Man brukar säga att det inte är målet utan resan och jag tror att vi har – genom att använda teknik – kunnat ge en oförglömlig upplevelse som har inspirerat åtminstone några ungdomar.