Det började med en tanke som sades högt. Ungdomarna pratade vardagligt om spelande, när man kastade in tanken om att arrangera ett LAN-evenemang hemma. Snabbt blev det dock klart att utrymmet hemma inte vore lämpligt för alla villiga deltagare. Att arrangera ett LAN-evenemang för fler deltagare än ett par kompisar skulle orsaka problem. Redan det med att få anordningarna att rymmas i ett litet rum begränsar deltagarantalet i ett LAN-evenemang. För att inte tala om andra problem som uppstår på grund av bristen på utrymme. Kunde kommunen eller församlingen erbjuda sina lokaler till ungdomar i en sådan situation?
Året var 2006, då en församlingsanställd på skolbesök råkade mitt i en diskussion om LAN-evenemang. Möjligheten att arrangera ett LAN-evenemang i den lokala skolan hade nått vägs ände. Man behövde nya lokaler för verksamheten. En medarbetare som var bekant med ungdomarna tog itu med problemet och erbjöd församlingens lokaler till bruk. Snart kom man redan överens om det första LAN-evenemanget i församlingshuset. En tanke som sades högt vid rätt tidpunkt ledde till ny verksamhet som fortfarande pågår i församlingen. Under verksamheten har LAN-kulturen och själva verksamheten genomgått en rad förändringar.
Då var internet-förbindelserna ännu mycket långsamma. Deltagarna i LAN-evenemangen kopplade datorerna till samma router och byggde ett eget lokalnät som var tillräckligt snabbt för spel och delande. På lokalnätet delade man sedan de spel man ville spela, om någon inte ännu hade laddat ner dem hemma. Det syntes inte heller så många headsets som nuförtiden. Kommunikationen var tal, skratt, rop och högljudda reaktioner på det som hände i spelen. En LAN-besökare som har varit med sen början tyckte att just det var mötenas dragkraft. LAN-evenemangen gjorde datorspel mer sociala än de någonsin hade varit.
Under 2019 har verksamheten ökat och över 30 ungdomar deltar regelbundet. Verksamheten har flyttat från klubbrummet till den största lokalen i byggnaden. Församlingshuset har fått en snabb fiberförbindelse och man spelar inte längre i ett slutet lokalnät. Spelarnas datorer har transparenta boxar och olika ljus från apparaterna belyser församlingshusets väggar. Medan spelandet utvecklades har ungdomarnas delaktighet dock behållit sin viktiga roll, och medarbetaren behövs endast till ungdomsarbetets grundroll – att närvara.
Frivilligt arbete – eliminering av medarbetaren eller djup delaktighet och ansvar?
I det första LAN-evenemanget kom medarbetaren in för att öppna dörrarna och visa var allt nödvändigt finns. Med tiden bildade de bekanta ungdomarna en frivilliggrupp som ansvarade för LAN-evenemangen. De hade vant sig vid att bära ansvar redan i församlingens övriga verksamhet, och ansvaret för LAN-evenemangen kändes inte så annorlunda. De hade fått en känsla av att medarbetaren litade på dem, och de ville visa att de var värda tilliten.
Det var också klart att de satte själva ihop maskinerna. Borden släpades på plats, man drog skarvsladdar, och i början gjorde man till och med nätkablarna själv. En av ungdomarna hade till och med själv beställt apparater som behövdes för att göra kablar. Sedan fick man beundra hur det går till när man bildar en nätförbindelse. Först senare, när allas nät, teknik och apparater var färdiga, började själva spelandet. På morgonen, trots sin trötthet, städade ungdomarna lokalen till dess ursprungliga tillstånd.
I LAN-verksamheten planerar ungdomarna även innehållet. Nuförtiden kommer en del av gruppen redan på förhand överens om lag när man har turnering. Också andra som kommer till LAN-evenemanget får komma med om de vill. Några har dock sina egna planer med sina egna kompisar. En del vill bara spela biljard och har mindre intresse för datorspel. Ur en ungdomsarbetares synvinkel skapar LAN-verksamheten möjlighet att ge mycket ansvar till ungdomarna, trots att ungdomsarbetaren sist och slutligen har ansvaret för evenemanget. Det svåraste har varit att ge upp idén att ungdomsarbetaren planerar, utför och bestämmer om allting. Ungdomsarbetaren måste tåla halvfärdighet och alternativa tillvägagångssätt. Jag tycker att ungdomsarbetarens uppgift i LAN-evenemang huvudsakligen är att närvara och själv njuta av att spela. Onödig stress ska kastas bort. Ta det lugnt, ungdomarna kan nog sköta sakerna smart!
