Medborgaraktivismen hör till demokratin och är allas rättighet. Även om medborgaraktivismens teman inte alltid berör en själv eller om ämnena känns svåra att acceptera, har alla i Finland en grundlagsstadgad rätt att delta och ordna demonstrationer. Det är grunden för hela demokratin. Vi kan ruska om folks tankevärld så att de funderar på saker och ting ur ett annat perspektiv. Ibland får perspektiven som ruskar om tankarna så mycket understöd att saken framskrider till riksdagen och man rättar till lagar.
Olika sociala medier erbjuder oss en unik möjlighet att samla likasinnade tillsammans för att diskutera samhälleligt viktiga frågor och delta i en mer omfattande samhällsdebatt. Medborgaraktivismen utnyttjar nya sociala medier omfattande och skickligt. Vi proffs inom ungdomsarbetet och de unga borde även ha färdigheter att använda samma plattformar, förstå den interna kulturen och ha tillräcklig med medieläskunnighet för att kunna utesluta disinformation som försvårar debatten.
Nya redskap för delaktighet
Tack vare internet och de sociala medierna kan verksamheten snabbt flamma upp både lokalt och globalt. Rörelserna i olika länder strandar i högre grad till Finland och den finländska verksamheten blir internationell i rekordtakt. Sådana här rörelser kan nå fulla mått väldigt snabbt med hjälp av olika digitala redskap. Samtidigt ger det möjligheter att punktmässigt delta i verksamheten, på ett sätt som passar en själv utan långvariga engagemang i ansvarsuppgifter. Sådan här påverkan som sker ”instant” och deltagandet i en gemenskap har funnits som fenomen men nu syns det på ett intressant sätt som en del av medborgaraktivismen och de politiska rörelserna. De sociala medierna har redan tidigare använts som ett medel för att påverka politiskt beslutsfattande, men de senaste tidernas demonstrationer har haft sådana deltagare som inte tidigare deltagit aktivt i politisk påverkan.
En politisk aktivitet och medborgaraktivism som accelererats med sociala medier och dess gemenskaper kan snabbt bli till konkret verksamhet i den ”fysiska världen”, såsom senaste tidernas verksamhet för att sänka bensinpriset visar. Även i flera andra europeiska länder har man genom åren sett sådana här spontana grupperingar som samlats på kort tid och där en del skapat positiva förändringar men även sådana där situationen har eskalerat i våld.
Internet är som tur är en interaktiv plattform och allt behöver inte tas som skrivet i sten. Samtidigt som kanalerna på de sociala medierna möjliggör distansdeltagande i rörelserna erbjuder de även plattformar för motdemonstrationer inom rörelserna. Även andra än de som delar rörelsens tankevärld och är av samma åsikt har i stor grad varit intresserade av vad som händer. Då rörelsens kanaler på de sociala medierna är offentliga och lätta att nå av intresserade har det möjliggjort att rörelsens verksamhet även observeras av sådana som bara följer händelserna eller som vill trolla och störa rörelsens verksamhet. Inom de senaste rörelserna har vi sett att trollandet inte alltid förståtts som just sådant, och trollen nådde sina mål: genom att ta rum från de egentliga ämnena, ingripa i oväsentligheter, föra över diskussionen på sidospår och provocera de andra deltagarna. Förbryllandet lyckades så väl att trollen även kunde skapa historier och drama för sina trollfigurer – det var svårt att se vem som drev rörelsen och stod på dess sida.
I de nuvarande rörelserna ser vi väl hur de sociala medierna och digitala redskapen möjliggör deltagande utan att vara på ort och ställe. Demonstrationerna kan följas med hjälp av strömmade videor och annat innehåll på de sociala medierna och det går att aktivt delta i debatten om temat. Det här har skapat en ny nivå av delaktiga för de som är intresserade av verksamheten. Kunde samma utnyttjas mer inom ungdomsarbetet?
Minsta gemensamma nämnare
Enligt mantrat i delaktighetsfostran borde man genomföra den ungas delaktighet enligt den ungas ålder och utvecklingsnivå. Detta lämnar dock ett glapp för många av de unga som inte är motiverade att ta ställning eller att aktivt delta i verksamheten. Den unga kan ändå vara intresserad av att följa verksamheten och på så sätt känna sig vara delaktig. Genom att följa diskussionen håller sig den unga uppdaterad om ämnet och kan vid behov bilda en egen uppfattning.
I många kommuner och hos andra aktörer som utför ungdomsarbete finns egna påverkansgrupper för unga. Bestämmelser om ordnandet av påverkansgrupper finns i 26 § i kommunallagen: ”Ett ungdomsfullmäktige eller en motsvarande påverkansgrupp för unga (ungdomsfullmäktige) ska inrättas för att garantera den unga befolkningens möjligheter att delta och påverka samt sörja för dess verksamhetsförutsättningar”. Många kommuner har plockat ut begreppet ”ungdomsfullmäktige” och inrättat en miniatyr av representativ parlamentarisk demokrati. Inom lagens ramar kunde verksamheten göras enklare, mer flexibel och sådan som beaktar olika nivåer av delaktighet. En lättare struktur och digitala redskap kan öppna helt nya möjligheter för påverkan för unga, en trevlig verksamhetsmiljö och bekanta redskap. Samt förstås en upplevelse av delaktighet för de unga.
När man funderar på delaktigheten och skapar gemenskaper bör vi hitta den minsta gemensamma nämnaren. Det är den nivå där man beaktar den ungas behov av olika delaktighetsmöjligheter. Det är samtidigt den sak som förenar unga, som engagerar dem till en del av verksamheten och skapar en önskan av att tillhöra den nya gemenskapen. Önskan att höra till är människans grundläggande behov som även motiverar till att ta del och påverka saker som berör en själv. Då dessa båda sakerna, lämpliga former för deltagande och något som förenar de unga, hittas kan vi skapa något nytt.
I dessa nya former för deltagande med digitala redskap är de ungas och ungdomsarbetarnas kunnande och datatekniska färdigheter ett förhinder. Därför bör ungdomsarbete ha yrkeskompetens att utnyttja de nya plattformarna och redskapen och kunna handleda de unga i användningen.
Kunnande som behövs i förändringen av delaktigheten
Målet med digitaliseringen är att underlätta människornas liv och röja undan onödigt krångel. I ungdomsarbetet används många plattformar som underlättar gemensam planering. Sådana är exempelvis projekthanteringsprogram, enkätverktyg som riktas mot delaktighet och rit- eller textverktyg som kan användas samtidigt av flera användare. Dessa färdigheter täcker dock endast en del av allt det som en ungdomsarbetare borde kunna för att kunna besvara den ungas behov då världen plötsligt ändrar till följd av digitaliseringen.
Ungdomsarbetaren bör granska sitt kunnande i förhållande till kriterierna för digital yrkeskompetens inom ungdomsarbetet. Kännedomen om digitala redskap och deras egenskaper samt medieläskunnighet är kopplade till större helheter inom digikompetensen. Bland annat hanteringen av dessa färdigheter kommer i framtiden synas i ungdomsarbetet som gäller både delaktigheten och medborgarverksamheten.
Ungdomsarbetarens medieläskunnighet, källkritik och förståelse för kulturerna på olika plattformar för de sociala medierna har en betydande roll. Genom dessa färdigheter kan man förstå diskussionerna, dess nyanser och kontext efter att man pratat om internetkulturerna och fenomenen med de unga. Oavsett om diskussionerna med ungdomarna sker via webben eller ansikte mot ansikte. Den svåraste utmaningen i allt detta är att ungdomsarbetaren borde ha medel att identifiera felaktig information som avsiktligt eller i misstag sprids i informationsflödet (det kallas även dis- och misinformation) och vid behov korrigera den snedvridna debatten den orsakar, motivera sin åsikt och hjälpa de unga att göra likadant. Detta innebär dock inte att ungdomsarbetaren ska vara någon som alltid har rätt, utan någon som uppmuntrar till kritisk medieläsfärdighet. Ungdomsarbetaren kan här stöda den unga att förstå och bedöma informationen och dess tillförlitlighet, vara kritisk mot informationen och identifiera målen i olika informationskällor (t.ex. partiernas språkrör, kommersiellt innehåll). Därför borde definitionen av korrekt information inte stå i centrum av ungdomsarbetet, utan erbjudandet av verktyg åt de unga för att förstå och behandla informationen och bedöma dess tillförlitlighet.
Ungdomsarbetet ska även ha förståelse för att algoritmerna och de grupper på de sociala medierna som användarna använder gör den erbjudna informationen snävare. Arbetarna ska ha färdigheter att diskutera fenomenet med ungdomarna. Det här fenomenet kallas ofta ”bubblan på de sociala medierna”. Syftet med algoritmerna var ursprungligen att visa riktad reklam åt användarna, men dessa algoritmer används även för att erbjuda intressant innehåll åt användarna. Algoritmerna är kodavsnitt som analyserar användarnas beteenden och lär känna användarens intressen. De följer innehåll där användaren har tillbringat tid eller reagerat på och erbjuder användarna likadant innehåll. Till slut kan det leda till att användaren får mer begränsat innehåll som intresserar, men andra synvinklar faller bort. Då får användaren bara bekräftelser för sin åsikt och det blir svårare att få mångsidig information och åsikter. Fenomenet kan lätt iakttas genom att jämföra exempelvis dagstidningarnas första sidor med en kollega. Vilka artiklar ser du först och vilka ser din kollega? Tyvärr gör algoritmerna på de digitala plattformarna även de ungas möjligheter att hitta pålitlig information svårare, eftersom algoritmerna inte alltid fungerar som de är tänkta, och även om de fungerar kan de unga med sina egna avgränsningar redigera det innehåll som de erbjuds genom att följa vissa grupper eller hashtaggar.
Digitalisering av ungdomsarbetet
Digitaliseringen kan kännas utmanande, men den är till nytta i ungdomsarbetet. Digitaliseringen kommer att bli en allt större del av allt, även inom ungdomsarbetet vilket öppnar möjligheter. Till exempel påverkan, där de mer traditionella metoderna för påverkan har kompletteras med former av digital delaktighet. De unga kan ta ställning till viktiga frågor exempelvis via de sociala medierna eller andra kanaler. Deltagandet i diskussioner på de sociala medierna och internet skapar mångsidighet i påverkan, vilket även gör att den unga kan ta ställning till viktiga saker på sitt sätt – även genom att trolla eller skapa memes av sakerna. Algoritmerna kan även användas i ungdomsarbetet. Det lönar sig att modigt följa, gilla och kommentera innehåll som de unga producerat och är intresserade av, till exempel innehållsproducenter som de unga föredrar. Då förvrids inte algoritmen och börjar mata endast ungdomsarbetares innehåll. Samtidigt, i teorin åtminstone, lär sig algoritmerna erbjuda ungdomsarbetets innehåll även åt de unga.
Det går att göra digitalt ungdomsarbete på många sätt och redan en diskussion om det digitala och dess fenomen är digitalt ungdomsarbete. Digitala redskap och verksamhetsmiljöer utvidgar ungdomsarbetarens metoder och verktyg. Om du vill prata om digitala teman eller effektivera användningen av nya redskap i ungdomsarbetet kan du kontakta oss! Vi erbjuder gärna utbildning i hur man kan stärka de ungas möjligheter att påverka och deras delaktighet med digitala lösningar. Vi kan välja ut lämpliga plattformar och titta på deras möjligheter och fundera på utvecklingen av det digitala medborgarskapet tillsammans.
Det går att utföra digitalt ungdomsarbete även genom att diskutera saken med de unga. Bra diskussionsteman med de unga är:
Hur deltar du helst?
Hur vill du påverka?
När känner du dig som en del av gruppen?
Till hurdana olika gemenskaper hör du? Hur håller ni kontakten?
Vad är en pålitlig källa?
Varför kan det vara klokt att censurera vissa inlägg och videor på sociala medier?
Varför ser just du reklamen/inlägget/videon i fråga?
Vem har nytta av att producera disinformation och vad eftersträvas?
Hur får de sociala mediernas tjänster sina pengar?
