Om du precis har inlett ditt digitala äventyr som en del i ditt ungdomsarbete är BBC micro:bit ett av de mest användbara små verktygen att börja med.
I syfte att förbättra datorundervisningen i brittiska skolor lanserade BBC år 2015 en kampanj för att förse en miljon elever med micro:bit-enheter. Vad de inte visste var att micro:bit snart skulle bli populärt världen över. För att enkelt beskriva i mindre tekniska ordalag vad enheten är, så är det en programmerbar plattform som du kan leka och skapa med även om du aldrig har skrivit en rad kod i ditt liv. Det är detta som gör den perfekt för såväl ungdomar som ungdomsarbetare.
Även om den ursprungligen utformades för att användas i formell utbildning, så spreds micro:bit som en löpeld i makervärlden och digitalt ungdomsarbete. Den används nu i workshops för unga och gamla, festivaler, sammankomster, skolor och inte minst egna hemmaprojekt. Med den går det att skapa ett larm, en fuktighetgivare för växter, en temperaturgivare, ett enkelt spel eller en robot. Enligt BBC:s forskning tycker 86 % av eleverna att micro:bit har gjort datorundervisningen intressantare och hälften av lärarna som har använt micro:bit uppger att de nu känner sig tryggare i sin lärarroll, särskilt de som inte känner sig bekväma med datorundervisning (micro:bit 2018).
Eftersom STEM-utbildning (Science, technology, engineering och maths) och digitalt ungdomsarbete stöter ihop allt mer, så blir det allt viktigare att lära unga inte bara om teknikens möjligheter, utan även om det ansvar som följer av dess användning. Många av dagens och morgondagens jobb kräver dock samma kunskapsnivåer för såväl tekniska som ”mjuka” färdigheter. Micro:bit har visat sig vara ett utmärkt verktyg för att förena dessa färdighetsuppsättningar, i synnerhet vid arbete med ungdomar.
Vad är micro:bit?
Enheten är liten, ungefär hälften så stor som ett kreditkort, och har en ARM Cortex-M0-processor, accelerometer- och magnetometersensorer, Bluetooth- och USB-anslutning, en display med 25 lysdioder, två programmerbara knappar och strömförsörjs via USB eller ett externt batteripaket. Enhetens ingångar och utgångar konfigureras genom fem ringkontakter som ingår i en större 23-stifts kantkontakt. För en så liten formfaktor kan det här lilla kortet vara förvånansvärt mångsidigt! En av de viktigaste faktorerna här är mångsidigheten, vilket framgår av exemplen senare: bara själva enheten får dig att komma igång, men det finns ändå gott om utrymme för expansion när projekten blir mer ambitiösa.
Enheterna kan köpas av olika återförsäljare (se microbit.org för en lista över återförsäljare i olika länder) och vanligen används en enhet av en person. Efter att ha införskaffat kortet är nästa steg att ansluta det till en dator, surfplatta eller mobiltelefon och ge det ”instruktioner” genom något av de visuella redigeringsverktygen – Javascript Blocks eller Python. Båda dessa är mycket lättanvända och hjälper barn att lära sig koda, utveckla sitt logiska tänkande och lösa problem. Det är trots allt det som kodning mestadels handlar om oavsett vilket programmeringsspråk som används, och dessa grundkunskaper kan överföras till alla programmeringsmiljöer. Efter att en micro:bit har kodats till att göra något, så laddar du ned koden, kopierar den till en USB-enhet på datorn som är ansluten till micro:bit (eller överför via Bluetooth) och enheten utför sedan den givna åtgärden. Det kan verkligen vara en aha-upplevelse för både unga och pedagoger när en fysisk enhet fungerar så som den har programmerats!
Praktiska aktiviteter med micro:bit
Börja med att visa din grupp med ungdomar en enkel steg-för-steg-beskrivning för hur man kodar en micro:bit så att lysdioderna lyser i form av ett leende. För att uppmuntra till kreativitet ber du gruppen att fundera på hur enhetens lysdioder kan användas på andra sätt. För att öva på argumentation ber du varje deltagare förklara sin idé och ser till att varje idé testas. Testning är en del av att ”lära genom att göra” – det lär unga en enkel metod där man prövar sig fram, men uppmuntrar även till att tänka ”utanför ramarna”. Var därför noga med att alltid ha tillräckligt med plats och tid för att deltagarna ska kunna testa, misslyckas och lyckas.
Efter hand kan du lägga till mer komplexa uppgifter, till exempel att använda micro:bit som en termometer eller lägga till mer maskinvara. Micro:bit är ännu kraftfullare när den kombineras med krokodilklämmor, fjäderkontakter eller olika slags givare. En av de häftigaste sakerna för barn och ungdomar är dock att micro:bit kan anslutas till en mobil enhet via Bluetooth. Prova att använda appen Bitty Blue för Android och iOS för att förvandla micro:bit till en kompass eller för att skapa olika mönster.
Om du arbetar i en samhällsbaserad organisation ber du en grupp ungdomar att fundera på vilka problem och utmaningar det finns i deras närsamhälle, skola eller hemma. Skriv ned dem och brainstorma möjliga lösningar, med fokus på sådana som micro:bit kan ingå i. En del skolor använder micro:bit, kodade av sina elever, som fuktgivare för skolträdgårdens växter. Sex studenter från Highgate School i London kom på idén att använda micro:bit för att hjälpa personer med autism att känna igen andras känslotillstånd, som en del av en endagars kodningsutmaning tidigare under året. Teamet kodade datorn så att användaren kunde bläddra igenom en serie grafik, som visas via lysdioderna, med ansikten som uttrycker olika känslor. När de hittade en matchning kunde de trycka på en annan knapp så att lysdioderna förmedlade bildens innehåll – till exempel ”glad”, ”ledsen” eller ”arg” (Kelion 2018).
Möjligheterna är som synes oändliga. Det viktigaste är att barn och ungdomar bekantar sig med alla funktioner i micro:bit. När de väl vet vad som kan göras står deras fantasi för magin. Var dock noga med att förklara att arbetet med micro:bit, eller andra elektroniska enheter, inte är en tävling, utan ett samarbete, vilket är en av alla fördelar med det här lilla verktyget. Andra fördelar inkluderar ökat engagemang hos ungdomar, bättre jobbutsikter i framtiden genom att göra det roligt att lära sig om teknologi samt bättre inlärning genom interaktivitet och praktiska upplevelser. Slutligen har micro:bit ett överkomligt pris, även ur ideella organisationers perspektiv – det genomsnittliga priset är runt 250 kr.
Det måste medges att alla fördelar och metoder passar in perfekt i ungdomsarbete, inklusive men inte begränsat till utveckling av nya färdigheter och attityder, att bygga en känsla av gemenskap och bra stämning i gruppen, utveckling av förmåga till beslutsfattande och kreativitet samt sist men inte minst uppmuntran till socialt ansvarstagande. Även om ungdomsarbetare använder andra verktyg som Arduino eller Raspberry Pi, så råder det ingen tvekan om att STEM-utbildning är en självskriven del av ungdomsarbete. Varje skola, ungdomsorganisation eller fritidsgård bör ha minst en micro:bit (vilket är den grundläggande premissen bakom enheten) och vuxna bör stödja ungdomar i att utforska, leka och skapa med den.
Som ungdomsarbetare finns det inget att vara rädd för. Det finns en hel värld online med micro:bit-användare samt en mängd handledningar och användningsguider. Allt som behövs är lite vilja och motivation. Om vi hjälper ungdomar att kliva utanför sin komfortzon och vara mer kreativa, i synnerhet med teknik, så bör vi även föregå med gott exempel. Ger er in i det okända och lycka till, alla ungdomsarbetare!
