Webben sägs vara ett medium med låg tröskel, där alla har möjlighet att delta i påverkandet. På webben bygger man upp gemenskap på samma sätt som när man träffas ansikte mot ansikte, men på webben möts även de människogrupper som man mer sällan ser som arrangörer, aktiva eller besökare.
En av dessa grupper är invaliderna. Ibland kan tröskeln för att delta i ett evenemang bokstavligen vara för hög, om man istället för två ben går på fyra hjul. Då erbjuder webben en möjlighet att vara med och påverka utan de hinder som fysiska begränsningar sätter. Till exempel för synskadade är inte närapå alla webbplatser tillgängliga, men i denna text fokuserar jag särskilt på de utmaningar som rörelsehindrade stöter på i påverkandet. Det är det naturligaste perspektivet för mig, för jag har ju själv levt hela mitt liv i en rullstol.
Webben besparar den rörelsehindrade personen besväret av extra utredningar och arrangemang som måste göras på grund av invaliditeten. Intresse finns för saken och på webben är en funktionshindrad aktiv således jämställd med dem som inte har några hinder. För att kunna påverka på webben behöver man inte nödvändigtvis några assistenttimmar, taxiresor eller en tillgänglig möteslokal. Om man inte vill åka till evenemangen för att påverka ansikte mot ansikte, kan man enkelt arbeta som en del av en kommunikationsgrupp, som till exempel sköter uppdatering av de sociala kanalerna.
Webben är den plats där rörelsehindrade inte känner sig beroende av andra människors välvilja eller åsikter om tillgänglighet. Påverkande på webben är inte heller bundet till en viss plats och ofta inte heller tid, och man kommer igång med en dator, som är försedd med internetanslutning.
Det är viktigt att ta med funktionshindrade i gruppen, eftersom det säkert finns något att göra för alla. Sannolikt kan den rörelsehindrade ha en unik extra insyn i många saker, eftersom han eller hon på grund av omständigheterna varit tvungen att se på saker och ting från ett aningen annorlunda perspektiv. Om denna resurs inte utnyttjas, gör sig de personer som egentligen vill gott skyldiga till likadana fördomar som många påverkare vill motverka. Man påverkar primärt människor genom sina egna handlingar och genom att föregå med exempel.
Webben underlättar det för aktiva personer som har olika hinder, men där kan man även hitta dem som inte åker till evenemang. För funktionshindrade kan orsakerna vara de samma som hos andra människor: man får inte skjuts eller saknar ett kompisgäng som det skulle vara kul att åka med. Även blyghet eller rädsla för olika sociala situationer kan få en att låta bli att delta i evenemang. Därför måste man kunna påverka överallt där målgruppen för påverkandet är: budskapet ska vara lättillgängligt. Delaktighet är allas lika rätt, oavsett begränsningar.
Möten på webben kan utgöra ett första steg mot verksamhet som sker ansikte mot ansikte. Man kanske vill arbeta ”på fältet” med en grupp man blivit bekant med på webben, trots det extra besvär det medför. På samma sätt kan människor som träffats på webben bli intresserade av att åka till evenemang för att få höra mera.
Det första mötet mellan påverkaren och den som berörs av påverkan måste vara bekvämt, för att gnistan för det egna deltagandet ska tändas. För att detta ska ske måste påverkarna i olika organisationer och andra samfund känna sin målgrupp. De måste ha metoder för olika möten och mod att gå till sin målgrupp istället för att passivt vänta på att målgruppen skulle komma till dem.
Slutligen kan det vara bra att komma ihåg att ett rörelsehinder inte betyder att man lever enbart på webbens villkor. Webben är ett bra hjälpredskap och kommunikationsmedel, men för funktionshindrade är det lika viktigt att möta människor ansikte mot ansikte som det är för andra människor. På webben kan man dock knyta nätverk, varvid tröskeln att arbeta utanför webben blir lägre. Om trösklarna är för höga, kan en trygg gemenskap lyfta en över dem. En funktionshindrad person kan delta i påverkandet på alla möjliga sätt – webbpåverkande är en bra början.
