Sommaren 2020 stod vi inför en ny situation. Då inleddes undersökningsprojektet Medievardagen i framtiden såsom ungdomarna föreställer den sig som tog ett år.
Det verkade ändå inte vara möjligt att ordna de planerade fantasiverkstäderna med ungdomar ansikte mot ansikte. Vi var således tvungna att omorganisera hela projektet med fantasiverkstäder så att allt kunde göras på distans.
Nedan finns fem saker som vi lärde oss om att ordna verkstäder med ungdomar på distans.
1) Vem deltar i verkstaden?
Om ungdomarna inte känner handledarna från förut, kan det vara till nytta och främja växelverkan om deltagarna känner varandra. Vi hade som syfte att ha sex 16–18 år gamla deltagare i verkstäderna. Målet för rekryteringen var att få med två grupper av vänner som känner varandra.
Detta kunde inte förverkligas i samtliga fall, men sådana grupper där deltagarna kände varandra från förut fick mest nytta av verkstaden och övningarna.
2) Vad är syftet med verkstaden?
Ursprungligen var idéen med vårt projekt att ordna tre möten i form av verkstäder med samma deltagare. Till följd av att ungdomarna på grund av pandemin använde merparten av sina dagar genom att studera på distans, kände det inte längre förnuftigt eller möjligt att förankra dem att sitta vid skärmen ännu mer. Därför blev vi tvungna att gallra bort innehåll samt bedöma om igen vad vi verkligen vill göra med ungdomarna och hurdana övningar lämpar sig bäst för det.
Vår verkstad varade i 2,5 timmar på en vardagskväll efter distansskolan. Vi tog två små pauser under kvällen. Enligt responsen som vi fick från deltagarna kändes verkstaden inte lång och det var roligt att vara med i den. Det lönar sig alltså att i mån av möjlighet fundera även på innehållet så att det är mångsidigt och omfattar olika övningar – och är något olikt än i skolan.
3) Hur får alla ordet och blir hörda?
I våra verkstäder deltog ungdomar som inte kände oss och inte heller nödvändigtvis alla andra deltagare. Därför ville vi satsa på att skapa en varm och trygg stämning i verkstaden för att alla vågar och får prata och kan lita på att bli hörd. Vi uppmuntrade deltagarna att hålla kamerorna öppna och växelverkan fungerade bättre i sådana verkstäder där deltagarna var redo att göra detta. Utöver en liten fantasiövning under presentationerna (”Vem är du och vad skulle du ta med dig på en tidsresa till 2030?”) ville vi genast i början av verkstaden ha en övning som skulle ge varje deltagare en möjlighet att ha ordet.
För att inspirera deltagarna till att föreställa sig framtiden gjorde vi en fiktiv tidsresa och under resan tittade vi på två videor. Efter att ha sett videorna fick varje deltagare berätta vad var det viktigaste de kommer ihåg om videorna. Vi ville ställa en fråga som skulle göra det så lätt som möjligt även för de blygaste deltagarna att säga något (dvs. att frågan inte krävde information eller ställningstagande). Vi upplevde att med hjälp av denna övning började även de andra diskussionerna smidigt när vi först hade utbytt tankar om något innehåll och hört vad de andra tänker om det.
Vi fick inspiration för vårt tillvägagångssätt av Bell Hooks kritiska pedagogik: Vi ville uppmuntra deltagarna att uttrycka sina åsikter och egna erfarenheter för att alla skulle bli hörda och för att deltagarna skulle känna att deras tankar är viktiga och att de blir hörda.
4) Vilka plattformar används?
Det finns många plattformar och appar som lämpar sig för digitalt samarbete och kan göra det lätt, roligt och praktiskt att arbeta på distans. Vi behövde dock fundera på hur många olika plattformar det är ändamålsenligt att presentera och använda i en verkstad på 2,5 timmar. Det tar tid att presentera och ta i bruk varje plattform.
Vi bestämde oss att använda bara en plattform, Flinga, utöver videosamtalsappen. Vi valde en plattform som deltagarna kunde använda utan att logga in eller skapa ett konto och som deltagarna kunde lära sig använda lätt vad gäller funktionerna.
Därtill använde vi en videosamtalsapp som deltagarna kände från förut. Om vi inte kände någon plattform, använde vi tid för att lära använda den så att verkstaden inte skulle lida av att vi inte kan använda plattformen.
5) Hur kan man stödja växelverkan mellan deltagarna?
En central del av vår verkstad utgjordes av en spelliknande fantasiövning som vi utvecklade. I övningen skapade deltagarna i smågrupper en ögonblicksbild eller scen av medievardagen i framtiden med hjälp av spelkort. Under övningen fick deltagarna prata med varandra i separata utrymmen (t.ex. i breakout rooms i Zoom) utan att handledarna lyssnade eller var närvarande. Vi var dock tillgängliga om gruppen hade frågor eller tekniska problem. Vi tänkte att det är viktigt för ungdomarna att få arbeta utan handledarna samt att detta gör det lättare för dem att kasta sig in i fantasin.
Vi uppmuntrade deltagarna att säga ja till alla idéer och fortsätta att utveckla sin berättelse utifrån de idéer som kastades i luften. Vi hoppades att genom detta alla deltagarna skulle bli hörda och få sin röst som en del av berättelsen. Detta var en viktig del av vår tanke om att fantisera tillsammans och kasta oss in i fantasin. Vi försökte uppmuntra deltagarna att avstå från analytisk specificering, rationalisering och bedömning av idéer under utvecklingen av berättelsen.
Efter arbetet i smågrupperna berättade grupperna sina berättelser för varandra och diskuterade om dem. Som handledare stödde vi diskussionen och gav respons på alla berättelser genom att berätta vad vi ansåg vara fascinerande, vad vi i synnerhet kom ihåg samt genom att ställa nyfikna frågor. Vi bad också andra grupper att berätta sina egna tankar om den berättelse som berättades, vilket bidrog till verkstadens mål att fundera över önskade framtidsutsikter.
——
I förväg var vi oroade för hur verkstäderna skulle fungera på distans och hur meningsfullt ungdomarna anser att det är att delta i ett sådant här undersökningsprojekt efter en skoldag på distans. Vi var glatt överraskade för den positiva och entusiastiska responsen vi fick från ungdomarna. De berättade att de hade det roligt och att verkstaden väckte tankar. Efter vår erfarenhet är vi övertygade om att verkstäder kan också fungera och vara givande på distans.
