Under de senaste månaderna har det rapporterats [1, 2] om hur en delstat i USA försvagar under 18 åriga medborgares rättigheter, med hänvisning till sociala mediers skadliga effekter. I barnskyddets namn tillåter de nya lagarna bland annat vårdnadshavare full tillgång till sociala mediekonton och privata meddelanden för deras minderåriga. Även här i Finland har vissa experter kommenterat att dessa nya lagar är ”på rätt spår” [3]. Som sakkunnig inom medieutbildning, och forskare som är bekant med finska ungdomars användning av sociala medier samt försvarare av barns och ungdomars rättigheter, håller jag inte med.
När jag har läst rapporteringen och den därpå följande kommentarer har jag märkt att dessa nya lagar ramas in som begränsningar för sociala medier. Det är förbryllande hur det i diskussionerna glöms bort vem och vad dessa nya lagar faktiskt begränsar: minderåriga och deras grundläggande rättigheter.
Det har blivit tydligt i ljuset av senaste rättsprocesser att det är svårt att begränsa sociala mediejättars verksamhet. Till exempel beslutade USA:s högsta domstol att sociala mediejättar inte är ansvariga för algoritmiska innehållsgodkännanden [4]. Sociala medieföretag är alltså inte juridiskt ansvariga för innehållet som publiceras på deras plattformar enligt högsta domstolens beslut. Eftersom sociala mediejättar inte kan hållas rättsligt ansvariga för innehåll som potentiellt kan vara skadligt för barns och ungdomars utveckling, måste vi använda andra metoder för att förbättra barns och ungdomars säkerhet i digitala miljöer. Att begränsa barns och ungdomars rättigheter är dock inte den väg som bör väljas i en civiliserad stat. Enligt Finlands grundlag har även barn rätt till kommunikationssekretess.
Vad betyder sociala medier för en ung person?
Att skrämmas med möjliga riskeffekter från sociala medier och statliga lagar som trampar på medborgerliga rättigheter är dålig pedagogik och politik. De främjar inte det som eftersträvas, nämligen minderårigas välfärd och säkerhet. När den emotionellt ladadde offentliga diskussionen och de stora mediernas nyhetsrubriker om sociala medier fokuserar enbart på skador och faror, kan det leda till att den unga inte ber en vuxen om hjälp ens när de har sett eller upplevt något obehagligt eller olagligt på nätet.
Vet du vad som oroar barn och unga som bor i Finland idag? Enligt studier [5, 6, 7] har klimatkrisen, koronapandemin och kriget i Ukraina särskilt skakat om barns och ungas känsla av säkerhet i Finland under de senaste åren.
Unga själva har uttryckt oro över våld mellan jämnåriga, mobbning samt önskemål om stöd för mental hälsa [8, 9]. Sociala medier är en del av en minderårigs livsmiljö, men inte den enda källan till attityder, influenser och världsbild.
Fostrare bör vara medvetna om vad sociala medier betyder för ett barn och en ung person som växer upp i dagens samhälle. Är sociala medier tidsfördriv, en plattform för en hobby, en plats för vänner, en inlärningsplattform, peer support, en källa till ångest, något annat, eller allt detta? Forskning visar [10] att särskilt de sammanträdesrestriktioner som kopplats till koronapandemin minskade unga människors ansikte-mot-ansikte möten med vänner betydligt. Under pandemin höll sociala medier ungdomar anslutna till sina vänner och det som händer i deras livsmiljöer. Dessutom finns det ungdomar bland oss vars betydande sociala nätverk finns på nätets olika plattformar, eftersom det kanske inte finns likasinnade sällskap i deras hemstad [11]. När vi vet vad sociala medier betyder för varje ung person, undviker vi att prata förbi ungdomar och dr berikar den offentlig diskussion med beskrivningar relaterade till ungdomars egna mediaupplevelser.
Respekt för rättigheter som kärnprincip i fostran
Verktygen för att förbättra barns och ungas säkerhet i vardagen, inklusive digitala miljöer, skapas i barnets omedelbara uppväxtmiljö. Den europeiska dataskyddsordningen kan bara begränsa medias möjliga riskpåverkan till en viss punkt. I den europeiska EU Kids Online II-studien [12] konstaterades entydigt att de mest sårbara barnen och ungdomarna, det vill säga de som på grund av faktorer utanför deras egen kontroll inte har samma möjligheter som andra minderåriga och som därför löper risk att hamna i en ojämlik position, är mer utsatta för medias möjliga risker. EU Kids Online II-studien identifierade att minderåriga som upplever extrem fattigdom, mental ohälsa och drogproblem inom familjen, samt ensamhet och social exkludering i sina livsmiljöer är mer utsatta för medias möjliga skadeverkningar än andra minderåriga. När vi talar om sociala mediers möjliga risker bör vi vara medvetna om att vissa ungdomar är mer berörda än andra. Därför vore det vettigt att placera resurser precis där de verkligen behövs.
Glädjeämnen och problemen i livet finns också närvarande i digitala miljöer. En utmärkt grund för mediekunnighet och en motgift mot medias möjliga riskfaktorer byggs genom positiva och säkra mänskliga relationer, inte genom lagar som begränsar medborgerliga rättigheter. Riskerna med ungdomars självständiga internetanvändning är relativt väl kontrollerbara genom att diskutera och fostra ungdomar till att göra så ansvarsfulla val som möjligt och respektera andras rättigheter som medborgare i mediesamhället. Genom att skapa förutsättningar för öppen diskussion redan i ett tidigt skede underlättas det att ta upp möjligt svåra frågor eller negativa erfarenheter och händelser.
FN:s konvention om barnets rättigheter är den mest omfattande ratificerade, dvs. genomförda, mänskliga rättighetskonventionen, som gäller varje person under 18 år. Dessa rättigheter måste också fullt ut beaktas på internet. Kommittén för barnets rättigheter, som övervakar genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter, uppmanar till att ge barn och ungdomar åldersanpassad information om säkerhet på nätet, så att barn kan hantera risker associerade med nätmiljön och veta hur man agerar i eventuella problematiska situationer, samt var man kan få hjälp vid behov. Utöver skyddsperspektivet noterar kommittén att digital media ger barn många möjligheter att utöva sina egna rättigheter och uppmanar till att garantera barn lika möjligheter att använda tjänster och teknik.
Barns och ungdomars rättigheter handlar därför inte bara om skyddsåtgärder utan också om att stödja rätten att delta i alla livets områden, även online, i enlighet med minderårigas utveckling och utvecklande förmågor. Stark och mångsidig medieläsning är en medborgerlig rättighet som ger många färdigheter för att fungera i mediesamhället. Utöver att hantera medias potentiella risker ökar mediefärdigheter väsentligt möjligheterna till samhällsdeltagande och beredskapen att göra allt mer medvetna val. Mediefärdigheter främjar också sätt att förstå och tolka den omgivande mediekulturen. I stället för att kritiskt stödja horisontella begränsningsåtgärder som inskränker minderårigas rättigheter bör vi snarare fråga den unga personen i vår närhet, hur mår du och berätta gärna till mig, om jag på något sätt kan vara till hjälp för dig.”
